Borneo 231108-11-11
Vi vandrar ut i regnskogen för att se orangutanger. Tysta går vi längre in i skogen. Vi stannar på en utfordringsplats för orangutanger som tidigare varit på rehabiliteringscenter för föräldralösa apor eller skadade apor. Så plötsligt hör vi ett knakande
högt uppe bland trädtopparna! Först från den ena hållet och sedan från det andra. De hänger och slänger sig så smidigt och lätt från gren till gren! Både stora och små. Några små klänger sig fast på mammas mage eller rygg. Alfahannen är den som tar mest
frukt och jag ser hur alla visar honom respekt. Man känner igen honom på de stora kinderna. Några är mer röda än bruna. De har lite längre hår på kroppen, särskilt de små är så söta! Man känner och ser likheten mellan oss på många
sätt. Orangutanger lever ensamma. Mamma och barn lever först ihop till barnet är ca 7-8 år. Sedan får de klara sig själva. De kan bli ca 35-40 år. Vet ni skillnaden mellan apes och monkeys? Ja, monkeys har isvans. Och det har ju inte vi heller så vi liknar
mest "the apes", eller hur?
Vi befinner oss i en nationalpark och här ska finnas ca 500-1000 orangotanger. Vi stannar på tre olika ställen och har sådan tur att inget regn faller och flera apor visar sig för oss. Det pirrar i hela kroppen! Tänk att vi står där mitt i regnskogen
och får beskåda dessa vackra och roliga apor! Känns som vi är mitt i ett naturprogram!
Kommentarer
Trackback
